Svarta Fårets garn Home Deco

9För ett par veckor sedan hittade jag några härvor av Svarta Fårets nya garn Home Deco, 65 % jute och 35 % polyester, i min LYS (lokala garnbutiken) och kunde inte låta bli att köpa. Två härvor vardera med rosabeige och roströda toner blev det och ett häfte med inspiration för vad som går att göra av dem.

Först gjorde jag en ampel som nu pryder mitt köksfönster tillsammans med en grön plastväxt. Virkad med nål nr 8 och invigning av mina fantastiska Knit Pro Waves-virknålar som är jättesköna att jobba med. Det tog en halv härva ungefär, och sen gjorde jag en till eftersom en vän bad att få beställa en. Den väntar fortfarande på att levereras dock.den andra ampeln är lite modifierad – bland annat är den gjord lite tätare med mindre nål och med flätor som upphängning – och jar är mer nöjd med den än den första. Men båda har sin charm.

Det fanns också ett par exempel på korgar och grytundelägg i häftet. Efter lite funderande gjorde jag mina egna varianter. En fyrkantig enfärgad med fastmaskor hema vägen och virknål 5. Det blev tätt och bra utan att bli för stelt. Det blev också en rund, med botten på en korg som utgångspunkt för mönstret. Den gjorde jag randig med ett varv av varje färg, men det syns tyvärr väldigt dåligt. Den tredje och sista gjorde jag stjärnformad, också den i två färger eftersom garnet inte hade räckt annars. Till de här tre gick det åt ungefär en och en halv härva totalt.

Slutligen gjorde jag också en kasse i bara luftmaskbågar. Den är lagom att ha plånbok, mobil, vantar och en bok i till exempel. Den är gjord helt efter mönstret från Svarta Fåret och det gick åt en och en halv härva.

Det blev ganska många olika små nyttosaker av de där fyra härvorna. Allt som allt ett trevligt garn att arbeta med även om det förstås är ganska så strävt och när en virkar hårt blir det påfrestande för handleden på virknålsarmen. Men jag kommer säker göra fler alster med det här garnet!

Pyttipanna

Sedan ett bra tag – någon gång i somras har jag stickat till och från på en Pyttipanna i ull/acrylkombinationen Sauberball, den jeansblå färgkombinationen.

Spetsen är roligt att sticka och går i ett huj när en lärt sig hur den ska göras. Det klurigaste är att göra en lagom lång spets som passar för ändsmålet. Sjalens kropp stickas med förkortade varv, efter att maskor plockats iupp efter spetsens kant. Lite klurigt först men verkligen inget komplicerat.

Jag tröttnade när det inte var så värst mycket kvar, och eftersom mamma blev väldigt förtjust i den så fick hon sticka de sista varven och sedan ta med sig den hem. Allt som allt är jag hyffsat nöjd med sjalen, och kanske kommer sticka nån mer – men definitivt inte i sammma garn. Tradigare garn att jobba med får en leta efter! Hursom helst, stickade på rundsticka 4mm och det gick åt ett knappt nystan på 100g.

Tack mamma som modellade!

En liten, liten uppdatering

Tiden har sprungit iväg, och jag måste erkänna att jag både har hunnit glömma bort bloggen och mina nyårslöften. Men jag har inte köpt nåt garn som inte har varit specifikt påtänkt för ett projekt, och jag har avslutat några saker som varit liggande länge. Samtidigt har jag repat upp en del annat och härnäst står en inventering över alla garnet och tyg, och stickor/virknålar/tillbehör som ligger och dräller överallt. Jag behöver helt enkelt organisera mig lite och få översikt. Eftersom jag har flyttat under sommaren har jag saker lite spridda, men det är först nu det börjar kännas roligt med garnarbete igen efter sommaren. För vem vill hålla på och sticka och virka under sommaren?

Jag har i sommar lärt mig något nytt också! Ett bra tag har jag tänkt lära mig grunderna i nålbindning för att kunna göra saker även i den tekniken, och på Medeltidsveckan i Visby i somras gjorde jag slag i saken och gick en kurs för Pinglan Vargtass. Äntligen har jag lärt mig! Visserligen har jag inte slutfört nånting i nålbindningsteknik än, men det är bara en tidsfråga.

Senaste veckan har varit lite emotionell berg- och dalbana eftersom min mormor har varit dålig. Eller är dålig, ska sägas.  Och ovanpå det har jag dragits med en tung förkylning några dagar. Men inget ont som inte har något gott med sig, jag har virkat ett par rejäla tjocka torgvantar i Drops Eskimo/Vikings Naturgarn och påbörjat mina första tå-upp-sockar i spiralstickning. Egentligen borde jag jobba med två projekt som skulle varit klara och postade i söndags senast, men som har fått uppskov på grund av mormor. Det jag behöver göra på dem känns väldigt väldigt besvärligt att ta tag i, mycket för att det arbete som är kvar är sånt som mormor har ägnat sig mycket åt och jag har något av en mental spärr mot att utföra just det arbetet precis nu. Förhoppningsvis släpper det snart, eftersom det sitter två otåliga personer och väntar på varsin överraskning från mig. Minst en av dem kommer antagligen läsa det här inlägget så jag kommer inte skriva nånting om vad det är.

Nu när hösten kommer så kommer jag definitivt börja med virkning och stickning igen, jag har ett par koftor/och tröjor planerade, min stora virkning att ägna mig åt och ett spännande sömnadsprojekt som ska få sitt eget inlägg och sin egen tagg eftersom det är ett projekt där en illustration från ett manuskript från slutet av 1300-talet/början av 1400-talet levandegöras genom att ska kopieras och kläderna sys upp. Jag återkommer snart!

Nytt år, nya löften, nya projekt

Nu har det hunnit gå några dagar på nya året, och för min del firades det in på jobbet med en lugn skön jobbnatt. Precis som så många andra så har jag också avgett nyårslöften, men de handlar inte om att börja träna mera, ändra matvanor eller att gå ner i vikt. Nej, de handlar om hantverk och framför allt om garn.

Burken för hantverks- och garnpengarna

Under det kommande året kommer jag att

• Jobba med att avsluta påbörjade projekt snarare än att starta nya. Åtminstone inte starta spontana projekt utan planera nytt länge och väl, och ha ett syfte med dem. Till exempel ska jag sy en vikingaoutfit, men det är inget man bara gör.
• Spara pengar i en hantverksburk. För varje avslutat projekt eller alster så lägger jag tio kronor i min burk, oavsett vilken sorts hantverk det rör sig om. Dessutom kommer jag spara en tia för varje femtiograms garnnystan som jag gör av med (två tior för hundra gram, och så vidare). För att sätta mitt hantverkande i proportion till vad det kostar och tanken är att pengarna i burken blir garnbudget för 2015. Åtminstone grunden för den. Kanske dubblas den, eller så gör jag nåt annat, men jag har så mycket garn och oavslutade projekt att jag behöver använda det jag har och tänka mig för lite. Eftersom jag redan har avslutat två nystan och tre strumpor under det nya året ligger där redan 70 kronor och skramlar!
• Att aldrig köpa garn som jag inte har direkt användning för och en plan för vad det ska bli, av samma anledning som ovan.

Just nu har jag också flera stycken pågående eller nyss avslutade projekt som till viss del ingår i hantverksutbytet för förra året. Jag har fortfarande tre presenter kvar att dela ut, och två av dem är klara, den tredje ska påbörjas på tisdag eller möjligen onsdag för att bli klar så snart som möjligt. Det är tre lite större projekt som jag ser fram emot att visa för er så snart jag bara kan, men än så länge får de förbli hemliga.

Istället kan jag berätta om några saker jag tänker ägna mig åt under året. Först och främst har jag blivit väldigt förtjust i Rowans garn Felted Tweed som finns i massor av fantastiska nyanser. Sist jag var i garnbutiken kunde jag inte låta bli att köpa fem nystan (ja, det var före nyår!), som jag har bestämt ska användas till tubsjal och handledsvärmare, som ska virkas i sicksackmönster. De kommer bli jättefina både i mönster och färgval hoppas jag.

Som jag nämnde tidigare tänker jag också sätta ihop en vikingaoutfit under året, med ett underbart rutigt ylletyg inhandlat på förra årets medeltidsvecka i Visby i huvudrollen. Det ska bli till en hängslekjol, och till den har jag också spännbucklor inspirerad av den finska varianten som har kedjor istället för pärlrader. Förhoppningsvis kan jag visa upp resultatet här på bloggen senare under våren.

Till sist vill jag också berätta om ett stort garnarbete jag påbörjade precis innan jul. Jag är vansinnigt förtjust i sicksackvirkade (vågvirkade) filtar och plädar, och bestämde mig för att göra en egen. Till den använder jag fyra av de naturfärgade nyanser av Marks & Kattens ECOull, och virknål 5. Pläden kommer bli väldigt stor och ta lång tid att göra, men den kommer bli helt fantastisk, eller vad tror ni?

Sicksackpläden är påbörjad!

Gott nytt hantverksår!

Strumpor i två varianter

Strax före nyår bestämde jag mig för att ge mig på att försöka sticka strumpor. Det är lite bökigt, men det är roligt. Sagt och gjort, nu, en vecka senare har jag stickat klart två par.

Det första paret stickades i Järbos Raggi, i en fullkomligt vedervärdig färgställning och efter det här mönstret som är Järbos eget. Den första strumpan fick jag repa upp delar på flera gånger, men tillslut var den klar. I efterhand  insåg jag att jag hade gjort fel på flera sätt, bland annat missförstod jag mönstret och stickade hällappen alldeles för löst så att hälen är en ballong. Den ser helt fruktansvärd ut och är med facit i hand lite för stor överlag. Den andra sockan korrigerade jag medan jag stickade – tack och lov – och den både sitter bra och är bekväm. Tyvärr är den gjord i samma vedervärdigt fula färgställning som den första. Det paret är verkligen bara något jag dråsar omkring i hemma  – för trots att jag är lite stolt över att jag kunde både sticka ett par med hälar  och korrigera felen jag insåg att jag gjorde skäms jag lite för dem. Till det här paret användes ca 125 gram garn, det tog kanske 12 timmar totalt, och istället för att använda både stickor 3,5 och 4,5 använde jag stickor 4 till allt.

Andra strumpan

Det andra paret är stickade i spiral, och därför också hällösa. Det fiffiga med sådana strumpor är att de slits jämnt eftersom det inte finns någon naturlig häl på dem utan de sitter lika bra oavsett vilket håll man sätter dem på sig från. Även dessa är stickade i Järbos Raggi, men i en betydligt snyggare färg. Här hade jag bara ett nystan på 100 gram att använda, så innan jag började nystade jag upp två nystan som vägde exakt lika mycket för att ha lika mycket garn till varje strumpa. Ändå blev det lite mer garn över efter den andra strumpan, men den är också både lite kortare och lite smalare. Alltså måste jag ha stickat den lite fastare, någon annan anledning kan jag inte komma på. Mönstret jag använde är väldigt enkelt och det finns bland annat beskrivet på den här bloggen. Mönstret är idiotsäkert och nybörjarvänligt, och väldigt lätt att följa. Detta paret tog nog ungefär 10 timmar totalt att färdigställa, inklusive nystande och garnfästande.

Spiralsockorna

Through the woods med Kajsa

I somras, lagom tills jag skulle åka iväg på ett stort lajv i Krigshjärtakampanjen fick jag presenten som fantastiska Kajsa hade skapat till mig. Det var en bältesväska i fint skinn som jag blev fantastiskt glad för. Den var sedan min följeslagare hela lajvet och hjälpte mig att aldrig gå utan salt och nåt ätbart under långa turer ut i strid eller vilostunder i skuggan. Redan då hade jag bestämt mig för att ge Kajsa något som är lite lajvinspirerat, men inte ett lajvplagg. I ett tidigare inlägg här på bloggen visar jag min beiga Through the woods-huva, och en sådan tänkte jag sticka till Kajsa också!

Till Kajsas huva använde jag Järbo garns Duo i den underbart olivmelerade nyansen 41027. Duo är ett acrylgarn, och den som känner mig vet att jag helst arbetar i naturmaterial, men just det här garnet har en helt annan känsla än andra syntetgarner och var riktigt härligt att arbeta med.

Den här huvan provade jag att modifiera lite, eftersom jag tyckte att det skulle vara spännande att göra den i mosstickning istället för med flätor löpande runt huvuddelen, men efter en lång tids stickande (ja, det största stycket var i själva verket klart) blev jag tvungen att repa upp och göra om det hela, eftersom storleken blev jättemärklig trots att jag försökte kompensera. Nåja, istället följde jag mönstret till punkt och pricka, vilket gav ett fint resultat. För knäppningen av huvan sydde jag dit ljusa träknappar som legat i min kista riktigt länge. Resultatet blev härligt skogigt, och nu hoppas jag att den ska användas mycket där borta på Gotland!

 

Stjärnor till Johanna

En av personerna jag byter hantverk med i vårt hantverksutbyte som pågått under hela året heter Johanna och tillverkar fantastiskt vackra steampunkinspirerade smycken. Paketet skulle levereras på Sveroks Riksmöte i slutet av november när vi ändå skulle träffas.

Jag funderade länge och väl på vad jag skulle hitta på för något att ge henne. Jag vet att hon ofta går klädd i svart, att hon gillar steampunk och att jag ville göra något i garn. Ett tag funderade jag på att sticka ett par knästrumpor i fint tunt material, men det är svårt eftersom det blir kritiskt med fotstorlek då. Ja, plus det faktum att trots att jag stickat en försvarlig mängd saker vid det här laget aldrig stickat ett par strumpor ännu. Nej, inga strumpor. Då funderade jag på spetsvantar, som ett komplement till någon av hennes outfits, men jag lyckades inte hitta något mönster som var nära nog det jag såg framför mig.

Tillslut konstaterade jag att jag hade flera härvor av vackert mörkt lilafärgat Malabrigos Merino Worsted i nyansen Velvet Grapes hemma, och det är ett perfekt garn till mössor. Lila är också en färg som både klär Johanna fint och som hon tycker om. Så en mössa i en av mina egna favoritmodeller blev det! Mönstret hittade jag på Ravelry förra vintern, och heter Star Crossed Slouchy Beret.

Mössan är stickad på både rundsticka och strumpstickor, med enkla inslag av flätning. Faktum är att min egen variant av mössan, den gröna på bilderna, var mitt allra första projekt med flätstickning. Det är ett snabbstickat och väldigt roligt projekt. I ett fint ullgarn blir den varm och skön, och har ett skönt ”häng” baktill, precis som en hybrid mellan mössa och basker ska ha! Min egen modell moddade jag till att göra den större och längre på grund av att jag har mycket och fluffigt hår, medan Johannas mössa gjordes exakt enligt mönstret.  Mönstret sett bakifrån ser ut som en stjärna, men tyvärr har jag ingen bild på det. Flätstickningen gör att mössan får en väldigt fin levande struktur, som syns bäst på den gröna varianten men de båda är väldigt fina, och Johanna blev glad för sin nya mössa!

Sandras halsduk

Min vän Sandra, som för närvarande bor på min soffa hittade en dag min vita tubhalsduk i vitt Eskimo från Drops, och blev förtjust. Då lovade jag henne en alldeles egen i en kombinerad födelsedagsjulklappspresent! 

Sagt och gjort, hon fick själv titta ut en fin färg, och jag satte igång att sticka. Det tog väl kanske sex timmar effektiv sticktid allt som allt. Mycket praktiskt och snabb stickning, bara 30 maskor på tjocka stickor och rätstickning tills de fem nystana är slut. Sy ihop ändarna och tada – en varm mjuk och fantastiskt mysig halsduk är färdig! Den blir perfekt att linda två varv runt halsen, eller ett varv runt halsen och ett om huvudet istället för mössa. Den värmer finfint i höst- eller vinterkylan!

• Garn: Drops Eskimo, i färg 15 mörkblå. Det gick åt precis 250 gr. 
• Stickor: Sticka 15 mm 
• Materialkostnad: 115 kr, 23 kr per nystan
• Tidsåtgång: Ungefär 6 timmar effektiv sticktid

Annos sjal

I somras diskuterade en god vän, Anno, och jag ett byte som gick ut på att jag skulle sticka två sjalar till henne, och i utbyte få fyra meter härlig vadmal till ett lajvprojekt. Sagt och gjort, material bytte ägare, och jag började sticka. Tyvärr blev stickningen liggande, och först nu i vinter blev den första sjalen klar. Den andra är ännu bara påbörjad, men jag jobbar på det hela…

Den första sjalen är en vanlig enkel trekantssjal efter ett mönster jag fått genom Yll&Tyll, min absoluta favoritgarnbutik som finns här i Uppsala. De har både ett fantastiskt utbud av garn, både gamla klassiker, men också lite roligare ovanligare garner, samtidigt som de har mycket egendesign och många spännande mönster att ta del av. Sjalen är stickad från spetsen och ökas i början på varje varv. Jag själv är väldigt förtjust i mosstickningsteknik, jag tycker det blir så vacker struktur på plaggen med mosstickning. Självklart fick även Annos sjal bli en mossjal!

Den stickades av åtta nystan Eskimo, i höstfärgen rost och har helt underbara färgskiftningar. Under åren har jag gjort några stycken sådana sjalar i olika färger och min egna grågröna är min absoluta favoritsjal som jag använder till allt året runt. Jag hoppas att Anno får mycket nöje av sin!

 

(Foto: Peter Odén)

• Garn: Drops Eskimo, i färg 27 rost. Till hela sjalen inklusive fransar gick det åt 500 gr.
• Stickor: Rundsticka 10, 60 cm. 
• Materialkostnad: Nånstans kring 300 kr, priserna har förändrats under året. 
• Tidsåtgång: Ca en 40 timmar effektiv sticktid, plus en kväll för fransning.

Falsk metall och bokbinderi – nya erfarenheter

För knappt två veckor sedan var jag iväg på Prolog, som är ett lajvkonvent som hålls årligen på Culturen i Västerås. Där brukar det finnas lajv att vara med i, föreläsningar att gå på, diskussioner kring olika utvecklingsfrågor att delta i, men också ett gäng mer eller mindre praktiska workshops med inriktning på bland annat hantverk.

Hantverksworkshoparna brukar vara väldigt populära, men i år lyckades jag knipa en plats på en i bokbinderi, och så var jag med på en drop in-workshop där man lärde sig arbeta med falsk metall.

Bokbinderiworkshopen fylldes av tjugo förväntansfulla deltagare som under skratt, sång och trevligt småprat både fick lite teoretisk kunskap om boktypen vi fick prova på att binda, men också handfasta instruktioner och hjälp för att binda oss var sin liten bok efter en av de äldsta fynden av inbundna böcker. Resultatet blev en söt liten skrivbok i fickformat, som nu väntar på att få innehåll och ett användningsområde. Om jag får säga det själv tycker jag allt att den blev riktigt fin, för att vara ett första försök!

 

Den andra workshopen var av drop-in-typ, och där fick man lära sig att med hjälp av pappskivor, aluminiumfolietejp, färg och lack skapa små konstverk som med rätt handlag kunde se ut precis som om de varit konstruerade i metall  som sedan fått en vacker patina av ålder och smuts. Det var ganska många steg på vägen, men väldigt roligt att pyssla med, och definintivt en teknik jag tänker försöka mig på flera gånger. Har redan en mängd idéer på sammanhang där det skulle passa perfekt, men det kommer kräva en del övning innan det blir riktigt bra. Tyvärr fick jag lite tidsbrist i slutet, och jag hann aldrig vare sig lägga ner tiden och noggrannheten som hade behövts i påläggningen av färgen, men för att vara ett första försök är jag ändå ganska nöjd! Det var ett väldigt roligt – och egentligen enkelt – sätt att få till riktigt snygga saker!